...kan vara den mest slitna klyschan sen "vi kan vara vänner", men sant det är det hur man än vrider och vänder på det. Det har gått ett helt år sedan vår älskade julkalender och nio månader sedan förra inlägget. På den här tiden skulle vi alltså rent teoretiskt hunnit med väldigt mycket, som att skaffa barn till exempel. Men nej, vi har inte blivit föräldrar någon av oss. Men förutom våra 40 högskolepoäng som skramlats ihop för de flesta av oss så har det hänt grejer i Eskilstuna vill jag lova.
Sedan sist har den starkast lysande stjärnan lämnat korridoren. Sorgligt men sant. Undertecknad orkade inte med studentlivet när det innefattade fest 24/7 och flyttade. Ihop med en norrman till råga på allt. Det var en omvälvande tid för alla inblandade, men jag tror vi har gått stärkta ur det allihopa till sist. Alla utan katten som såldes och döptes om till Boris. Må gud välsigne hans själ.
En av oss har flyttat hemifrån och därigenom tagit min plats som
den tredje jäveln. Den enda med sovalkov, och störst soffa. Det har också visat sig att denna personen, inga namn nämnda, verkar vara den som minst bryr sig om städning och diskning (ta inte illa upp, vi tycker lika mycket om dig ändå).
Han är inte den enda som flyttat. King Richie tog ett stort, stort steg när han flyttade tio meter bort och därmed blev ägare (nästan iallafall) till 24Bs största lägenhet. Den är så stor att man kan sparka tygfotboll hur mycket man vill, utan att ha sönder någonting. Det återstår dock fortfarande att se när och om han skaffar persienner...
Och har man inte flyttat så har man klättrat på ordentligt på karriärstegen. Sist men inte minst så kan vårt
gäng numer skryta om att vi har Ordföranden i skolans officiella idrottsförening med oss. Dessutom har han betalt för att arbeta på ett av landets största telecomföretag (inte det med fåret, även om vår lärare, som med detta uttalande bevisligen befinner sig i
övre medelåldern verkar tro det).
Jag vill bara ta tillfället i akt att tacka för tiden som var (eller, grabbar? vad säger ni? är bloggen död?). Och symboliskt skicka stafettpinnen vidare till nästa
generations bloggare. Tack!
Inlägg
